I morse hade hon ingen feber...skönt, nu hoppas vi bara att de förblir så. Man blir helt knasig i huvet nu när hon inte får bli sjuk, spritar händer, bord handtag, kundvagnar, ja herre Gud va koko man blir. Håller nästan andan om man måste handla.
I dag fick vi dessutom kallelsen och de gör inte saken bättre.
Fick även ett samtal från Ronald McDonald hus, där hade dom skrivit fel ankomst datum så dom trodde vi skulle komma i dag men de är fyra veckor kvar.

Känner mig lite trött, frusen och orkeslös...kanske är det oron...
Födelsedagen närmar sig och jag tycker alltid att de är lite jobbigt, dels blir man påmind om tiden då hon föddes, vi slängdes in i en värld av ångest och oro, sen kommer alltid tanken på nästa födelsedag...hur ser den ut?