I dag har vi varit hemma en stund, de är skönt men lite jobbigt. Man vet att man inte får stanna, känns inte som de är ngn ide att börja med ngt för man måste åka, hur mysigt de än är så blir det nästan en väntan på när Alicia vill åka.
I dag kom Marie en stund med barnen, kul för J att leka med en kompis och minst lika kul för mig att få lite vänskaps energi...älskar dig Marie du kommer bara närmre och närmre...

I dag pratade som om att se finns ytterligare en antibiotika som biter på de A har, en som man bara ger en ggr/dag. Kan man byta till den så skulle vi kunna sova hemma...vore en dröm. MEN den är inte lika stark och man vill inte riskera att de vänder så de måste godkännas av infektionsläkaren och hjärtläkaren + att hennes crp måste vara bra så vi vågar inte hoppas för mycket. De visar sig i början på veckan hur de blir.

När vi kom åter till sjukhuset väntade ett brev till Alicia som hon fått av Maries mamma, syster med familj. Så otroligt rart vi blev båda super glada. De var en bok som vi läst flera ggr nu på kvällen. Tusen tusen tack för omtanken.

Förutom att de är jobbigt att vara här och att A är sjuk börjar saknaden efter J och N bli enorm.
Visst ses vi ngn timme på dagen men de går inte att jämföra med de vanliga familjeliv man annars har.
Saknar dom så de gör ont i hela kroppen.

God natt
I morgon är de dags för byte av plåstret igen:(