Så har vi varit på återbesök med Alicia. De såg ut som de skulle, vätskan kring hjärta och lungor hade minskad så den ena vätskedrivande medicinen togs bort...skönt.
Se lilla hålet syntes men dom tror inte att de är ngt att bry sig om.
De dom/vi måste hålla koll på är trycket i lungpulsådern. Hon har ju varit bandad där i tre år, bandningen togs ju bort nu när hon opererades men de blir då en förträngning. Ökar dee trycket måste man göra en sprängning.
Vi träffade även hennes magläkare, de är lätt att "glömma" när de är så mycket runt hjärtat men hon föddes ju faktiskt även med diafragmabråck som hon opererat två ggr,
Jag vaknade till och fick en just de känsla när hon var där. Alicia kollas ju en gång/ år pga detta och nu är det dags att göra det första testet på hennes lungkapasitet.
Den är ju ngt försämrat då vänstra lungan blev ihop tryckt av tarmarna.
Vi skulle dock ta de till våren för hon måste vara helt återhämtad efter operationen....
Just nu känns de bra att denna operation är över men samtidigt känns de som att resan fortsätter....ja vet inte hur jag ska förklara de, man har liksom väntat på att hon ska bli frisk men nu börjar man inse att hon aldrig kommer bli helt frisk som andra barn. Hon kommer alltid ha en nersatt lunga och ett hjärta med försvagad muskel ...visst finns de värre saker och jag är glad att vi får ha henne kvar men hon kommer ju aldrig vara helt frisk.......
Vad helt frisk nu är?
Å
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar