Ur boken Kring dig är solen;
" Jag bär och jag bär på dig, mat och blöjor, på oro och ansvar.
Jag tycker om att bära dig, och vill gärna ta mitt ansvar, men oj, vad jag är trött."
Vad säger man...just nu känner jag mig inte som ngn vidare mamma, tålamodet är på botten och jag vet inte när jag fick sova en natt senast, mins inte hur vår säng känns vet däremot hur minsta hörn känns i Alicias.
Ska bli skönt att åka ner till mamma och hon ska ju följa med oss hem sen så det blir bra med lite avlastning.
Olle kommer varje dag och går ut en stund med Johannes som varit hemma från dagis denna veckan, det är tur att han finns.
Får tänka att allt bara är tillfälligt och att det kommer att gå över, hon blir större och förhoppningsvis kommer jag att få min sömn tillbaka...men det känns som en evighet dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar