Sömnen blir en ond cirkel, J sover ju som en stock hela natten och har just nu en period då han sover till 7-8, super skönt. A sover också nu till 7-8 så det är också kanon, problemet som blir när hon sover hos mig är att då J vaknar och vill gå ner så vaknar ju A också även om hon vill sova mer. Hon måste börja sova i sin säng.
I går ringde vår hjärtsköterska och försökte peppa mig att bara köra, ett förslag från henne var att jag skulle sova ngn annan stans så hon inte kände lukten av mig, men jag tror inte att N är rätt person att lämna över allt skrikande på .
Hon sa också att de är bara att bestämma en dag och sen vara stenhård.
Med J var det inga problem för min del, det var bara skönt då vi körde 5 minuters, men med A ser allt så annorlunda ut, dessutom tycker man att hon hat fått vara med om så mycket så hon ska inte behöva skrika sig till söms, men vad ska vi göra?
Vet ju att det inte finns ngra alternativ, fortsätter vi som det är nu kommer vi ju att få större problem när hon blir större.
det är som hjärtsköterskan säger bara att bestämma en dag, men vilken dag är den rätta?
oj, viktor sover hos oss! lyfter över honom i egen säng men 9 ggr av tio är han tillbaka i vår säng under natten.... Håller nu på och förbereder för en flytt till eget för honom... För visst sover man bättre utan barn i säng...
SvaraRadera